Innebörden av force majeure i situationer där events och dylikt ställs in till följd av coronaviruset

Fem grundläggande frågesteg att beakta när ni analyserar just er situation

Från bilmässan i Genève och mobilmässan i Barcelona, till Handelsbankens bolagsstämma i Stockholm. Otaliga är de affärssammanträden, mässor och andra events som har blivit inställda eller framflyttade på grund av den nya Coronapandemin[1]. Därutöver är det många leverantörskedjor och affärsarrangemang som på ett eller annat sätt har påverkats av coronavirusets frammarsch. Många är de företag som nu granskar sina avtal för att se om där finns någon force majeure bestämmelse och om den i så fall kan vara tillämplig. De juridiska frågorna är många och intresset kring ämnet är stort. Vi har tidigare skrivit ett blogginlägg om just huruvida coronaviruset utgör force majeure vilket nedan följs upp med fem grundläggande frågor att ställa sig vid en force majeure analys.

1. Hur är just er force majeure klausul utformad?

Generellt kan sägas att det finns tre typer av force majeure klausuler. Den första typen innehåller grund för moratorium – parterna ges en tid för befrielse av prestation och/eller  befrielse från påföljd, för att överkomma hindret eller tills hindret upphör, och därefter ska parterna återigen prestera – dvs. en form av acceptabel försening. Den andra typen är att force majeure innebär grund för uppsägning av avtalet i fråga och den tredje typen är en kombination av typ ett och två, vilken innebär att om förseningen pågår under en vis tid så är det grund för uppsägning.

Det faktum att en force majeure klausul hör till de standardklausuler som brukar finnas med i slutet av ett avtal (så kallad boilerplates) innebär inte att klausulen alltid ser likadan ut. Förutom  de tre grundläggande typerna så kan klausulen exempelvis ha tagits fram genom förhandlingar, och därmed ha anpassats och justerats. En force majeure klausuls utformning kan därmed variera stort beroende på såväl bransch som vilket lands lag som gäller, och det är därför extra viktigt att läsa klausulen noga. Till exempel är det vid events i branscher så som hotell och restaurang inte alls ovanlig att force majeure klausulen skrivs helt ensidigt till förmån för den som åtar sig att hålla eventet (vilket också oftast är den part som tillhandahållit avtalet). Vidare finns det i vissa fall inte något skriftligt avtal alls, eller så innehåller avtalet ingen force majeure klausul. Om så är fallet kan man i vissa fall, enligt svensk rätt, använda sig av så kallade utfyllnadsregler och allmänna rättsprinciper, så som generalklausulen i avtalslagen eller kontrollaansvarsprincipen i köplagen[2].

2. Är coronaviruset verkligen att betrakta som force majeure och en händelse som ligger utanför er kontroll?

Force majeure klausulen innehåller ofta en lista över exempel på omständigheter som är att betrakta som force majeure. Sällan är det som en av dessa uttryckligen är en pandemi eller epidemi. Det kan förekomma i vissa branscher så som läkemedelsbranschen, men det är inte så vanligt, åtminstone var det inte det innan coronaviruset blev känt.

Notera att force majeure-klausuler normalt ska tolkas snävt och restriktivt, och att de exempel som ges i klausulen kan betraktas som uttömmande, dock så är de flesta klausulers exempel just exempel, och det är vanligt att det efter exempeluppräkningen följer en mening i stil med: ”eller en liknande händelse utanför parts kontroll”. Varinom en pandemi rimligen kan anses falla.

När ni står inför en potentiell force majeure situation så är det mot bakgrund av ovan viktigt att ni försöker utröna om er oförmåga att prestera verkligen härstammar från coronaviruset, det gäller att se om det vi jurister kallar det kausala sambandet, orsakssambandet, mellan  förmågan att inte kunna prestera åt ena sidan och coronaviruset åt andra sidan, är tydligt. Försök här att samla på er bevis för att så är fallet i just er situation, det kan vara i form av myndighetsföreskrifter eller artiklar.

3. Vad finns det för yttre omständigheter som ni kan åberopa?

Det är vid en bedömning av en potentiell force majeure naturligt att se till de aktuella omständigheter som föreligger. Då det är en synnerligen föränderlig tid så gäller det att vara vaksam på de senaste händelserna.

I Sverige trädde regeringens ändring av förbudet mot allmänna sammankomster och offentliga evenemang i kraft den 29 mars 2020. Förbudet innebär att det inte är tillåtet att organisera offentliga sammankomster och offentliga evenemang med mer än 50 deltagare. För att ett evenemang ska betraktas som offentligt krävs det att det är organiserat för allmänheten eller att allmänheten har tillgång till det. Myndigheterna förväntar sig dock att detta förbud kommer att ha en normativ effekt, vilket innebär att även om ett specifikt event inte formellt skulle anses omfattas av regeringens förbud förväntas andra motsvarande sammankomster att följa förbudet.

Vidare uppmanar Folkhälsomyndigheten i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m[3]. att alla verksamheter i Sverige, inklusive företag, ska säkerställa att de vidtar lämpliga åtgärder för att undvika smittspridning av coronaviruset. Detta inkluderar bland annat att företag ska undvika att flera personer samlas, särskilt i trånga utrymmen. Av föreskrifterna framgår också att det åligger alla ett personligt ansvar att hålla avstånd till varandra inom- och utomhus på platser där människor samlas och att avstå från att delta i större sammanhang som exempelvis fester och kalas.

Både regeringens förbud och Folkhälsomyndighetens rekommendation bör definitivt tas med i en beställares argumentation när denne försöker att avboka ett event, men det är lätt att som beställare tänka att det mot bakgrund av ovan skulle gå bra att frånträda avtalet, utan att behöva utge någon kompensation till den andra parten, vilket oftast inte är fallet.

Det gäller att vara mycket observant och att skilja på vad som kan synas vara fallet endast baserat på de aktuella politiska besluten och myndigheters rekommendationer, och på vad som faktiskt gäller, rent juridiskt. Varför det är så och vad som gäller juridiskt illustreras i punkt fyra och fem nedan.

4. Vad gäller som huvudregel om jag som beställare av ett event vill säga upp ett avtal?

När ni konstaterat att ni vill ställa in ett event. Vad innebär då en avbeställning av ett event rent avtalsmässigt?

En avbeställning som sker efter det att tiden för avbeställning har löpt ut är, alldeles oavsett orsak därtill, som huvudregel ett avtalsbrott. Detta avtalsbrott kallas i juridisk doktrin och lag allt från befarat avtalsbrott och anteciperat avtalsbrott till obefogad hävning. Varför då, frågar ni er kanske nu, ska det anses vara ett avtalsbrott om ni vill ställa in ett event som givet de senaste lagregleringen och myndighetsrestriktionerna inte rimligen kan hållas, utan att bli näst intill lagstridigt? Jo, för att huvudregeln enligt svensk avtalsrätt är att pacta sunt servanda, det vill säga- att avtal ska hållas och en beställares prestation enligt avtalet är att betala och ni kan förmodligen betala, men ni vill det inte.

Vad innebär det då i praktiken, att det är ett avtalsbrott att vilja frånträda avtalet?

Det innebär att motparten, i det här fallet eventbolaget vars uppgift är att tillhandahålla lokal, kanske mat och ibland logi, kan ställa in sin prestation och de kan, vilket blir mest intressant i förevarande fall, begära skadestånd.

Ett pragmatiskt råd till er om ni står i begrepp att säga upp ett avtal är därför att inte börja diskussionen med er motpart med att ni uttryckligen skriver att ni avbeställer, uttryck er istället försiktigt, be i första hand om att få omförhandla, kanske att få flytta fram eventet.

För eventbolaget å andra sidan, är det av stor vikt att kommunicera till beställaren hur denne ställer sig till beställarens förslag. Är det så att ni som mottagare av beställarens försök att avbeställa inte accepterar detta, ja då är det viktigt att, ofta skriftligen, säga till utan onödigt dröjsmål.

5. Vid ändrade förhållanden- vad finns det för undantag från huvudregeln som jag som beställare kan åberopa?

Huvudregeln är att vardera part bär risken för ändrade förhållanden men samtidigt ska parterna kunna utgå från stabila omständigheter, dvs. förutsättningarna vid avtalets ingående ska inte väsentligen ändras. Beroende på svårighetsgrad av konsekvenserna i det enskilda fallet kan en justering av avtalet och en jämkning av prestationerna, med hänvisning till 36 § i avtalslagen, ske. Det sker då en bedömning av att avtalsvillkoren inte kan anses skäliga på grund av de händelser som skett efter det att avtalet ingicks. Jämkning kan avse allt från själva bestämmelsen till skadeståndsskyldigheten.

Om beställaren avbeställer och därmed inte betalar så kan eventbolaget alltså komma att kräva skadestånd. Enligt huvudregeln ska eventbolaget försättas i samma ekonomiska situation som vid fullgörelse, dvs. som om eventet hade genomförts. Men givetvis finns det undantag, annat vore orimligt. Eventbolaget måste även försöka begränsa skadeverkningarna, dvs. Mitigate the harm. Det kan till exempel röra sig om att avbeställa all caterad mat, meddela timanställda att dessa inte är behövda etc.

Genom de nya restriktionerna från folkhälsomyndigheten så blir det ju i princip omöjligt att hålla någon form av större event i praktiken, och det är en risk som beställaren svårligen kan ha räknat med vid avtalets ingående. Men är det skäligt att genom en avbeställning kasta över hela risken på exempelvis ett eventbolag eller ett hotell? Det korta svaret är: Nej, inte helt. I varje enskilt fall får således en bedömning göras av vad som är rimligt för beställaren att betala för att ta sig ur avtalet i fråga. I vissa fall skulle det kunna vara så att jämkningen innebär att beställaren knappt kommer att betala något, medan det i andra fall kan bli betydligt dyrare.

Det bästa är att parterna försöker komma överens och nå en konstruktiv lösning. Går det att skjuta upp eventet så är det ett av de bättre alternativen. Om ni inte kan komma överens kommer det till syvende och sist bli domstol eller skiljenämnd som får göra en bedömning av om och hur pass mycket era respektive prestationer kan komma att jämkas. En domstol eller skiljenämnd kommer även ta hänsyn till styrkeförhållandet parterna emellan.

Avslutande kommentar

Medan force majeure klausulerna generellt sett ska tolkas snävt och restriktivt, är coronaviruset en händelse som i vår nutidshistoria saknar motstycke. Hur och om de politiska övervägandena och besluten av idag, kommer att påverka den kommande rättsliga analysen av force majeure klausuler i framtiden återstår att se. Just nu vet ingen hur pandemin och dess följder kommer att sluta. Under tiden får vi använda den juridiska reglering och den rättsliga analys som finns att tillgå.

Nästan alla fall är unika så tveka inte att ta hjälp av en jurist för att se vad som gäller i just er specifika situation.

___________________________

[1] Det var under en presskonferens onsdagen den 11 mars som WHO deklarerade att spridningen av covid-19 nu är en pandemi.

[2] Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och Köplag (1990:931).

[3] https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2020/april/nya-allmanna-rad-hall-avstand-och-ta-personligt-ansvar/