Regeringsrätten och Skatteflyktslagen – Mönster eller monster?, Skattenytt, Nr 3, 2011
När skatterättsliga avgöranden från Regeringsrätten diskuteras allmänt, sker det oftast utifrån att Regeringsrättens domar förväntas bidra till förståelsen av gällande rätt. Avgöranden från högsta instans får i praktiken stor prejudikatföljsamhet. Det kan bero på tradition, auktoritetstro, överklagandesystemets utformning eller förväntan att domstolen dömt i enlighet med en ”korrekt” grundad objektiv uppfattning omgällande rätt. Av förutsebarhetsskäl önskar sig därför gärna tillämparen att domstolens slut och skäl, förutom att rättfärdiga den enskilda utgången, bidrar till att öka kunskapen om ”gällande rätt”. De senaste åren har denna önskan enligt vår uppfattning gjort sig särskilt gällande ifråga om tillämpning av ”verklig innebörd” respektive tillämpning och tolkning av lagen mot skatteflykt. Ofta har dock fler frågor än svar uppkommit. Hultqvist går så långt som att uttala att; ”Nu har vi kommit så långt i tillämpningen av skatteflyktsklausulen att det inte längre är någon idé att intellektualisera den”. von Bahr har i anslutning därtill menat att; ”Utfallet tycks vara alltför beroende av vilka fem regeringsråd som råkat döma i ett visst mål”. Bl.a. Hultqvist, Tjernberg och Kellgren har gjort gällande att avgöranden rörande skatteflyktsklausulen är in casu-betonade.